överväxtkanopytäcke

Överväxtkanopytäcke är ett begrepp inom skogsvetenskap och ekologi som beskriver ett tätt, sammanvävt lager av vegetation som bildas ovanför eller bland trädkronorna. Täcket uppstår när epifyter, lianer, mossor och andra upphängda växter växer samman och bildar ett kontinuerligt skikt över skogens krona. Begreppet används särskilt i samband med fuktiga regnskogar och andra skogar där den övre vegetationen dominerar ljus och mikroklimatet.

Namnet är en sammansättning av svenska överväxt, engelska canopy (kanopy) och täcke. Termen förekommer i popularvetenskapliga texter och vissa fältstudier, men är inte alltid en officiell term inom formell taxonomi eller standardiserad skogsforskning.

Ekologi och funktioner: Överväxtkanopytacket påverkar mikromiljön genom att reducera ljusmängden som når undervegetationen, öka luftfuktigheten och jämna ut temperaturvariationer. Det fungerar som habitat för epifyter, bryoforer, småkryp och fågelarter samt som livsmiljö för organismer som är beroende av vertikal stratifikation. Samtidigt kan det hämma tillväxten hos ljuskrävande växter och påverka näringsfördelningen i skikten. Täckets tillstånd har därmed konsekvenser för biologisk mångfald och kol- och vattenomsättning i ekosystemet.

Förekomst och studier: Fenomenet observeras i olika fuktiga skogstyper världen över, särskilt i tropiska regnskogar. Metoder för kartläggning innefattar lidar, flygbilder och markbaserade undersökningar. Forskningen är relativt begränsad och varierar i hur täcket definieras och mäts, vilket gör jämförelser mellan regioner utmanande.

Se även: skogstak, epifyter, kronlagret.