återutvinning

Återutvinning avser processen att omvandla avfall till nya råvaror eller produkter, i syfte att spara resurser och minska behovet av nyutvinning. Begreppet används oftast i betydelsen materialåtervinning, och står i kontrast till återbruk där ett föremål används i sitt befintliga skick. Återutvinning är en central del av avfallshierarkin och föregår energiåtervinning och deponering.

Processen består av insamling, sortering, bearbetning och återtillverkning. Kärnan är att separera fraktioner, rena materialet och omvandla det till nya råvaror. Metallåtervinning (järn, aluminium) sker ofta i hög kvalitet; papper och glas återvinns effektivt; plast återvinns olika mycket beroende på typ och renhet; elektronik kräver särskild behandling. Energiåtervinning används när materialet inte kan återvinnas till samma kvalitet.

Begränsningar inkluderar att vissa material inte behåller kvaliteten i återvinningsprocessen samt kontaminering och blandningar som sänker värdet. Ekonomiska faktorer, insamlingssystem och kostnader för sortering påverkar lönsamheten.

Politiska ramar stärkte återvinning genom EU:s avfallslagstiftning och svenska regler samt producentansvar. Återvinning minskar miljöpåverkan, sparar energi och resursanvändning. För att öka effektiviteten behövs bättre produktdesign, mer avancerad sortering och investeringar i ny teknik samt förstärkt insamling i hushåll och industri.