visselblåsning

Visselblåsning är handlingen att lämna uppgifter om allvarliga missförhållanden eller brott inom en organisation av en person med insyn, ofta en anställd eller tidigare anställd. Missförhållandena kan vara brottsliga handlingar som korruption eller bedrägeri, allvarliga hälso- och säkerhetsrisker, miljöproblem, eller grov oetisk affärspraxis. Visselblåsning kan ske både internt via en organisations rapportkanaler och externt till myndigheter, tillsynsorgan eller medier, ofta i syfte att samhället får kännedom om risker och felställningar.

Inom Europeiska unionen finns skydd för visselblåsare enligt direktiv 2019/1937, vilket kräver tydliga rapporteringskanaler, sekretess och skydd mot repressalier. I Sverige har nationell lagstiftning införts för att skydda visselblåsare i arbetslivet, inklusive regler om hur uppgifter ska hanteras och hur arbetsgivare ska bemöta rapporter samt skydd mot negativa konsekvenser. Olika sektorer kan ha särskilda regler, till exempel inom finans, arbetsmiljö eller hälso- och sjukvård.

Rapportering bör ske så tidigt som möjligt, gärna genom interna kanaler om sådana finns, eller till relevanta myndigheter och tillsynsorgan när det rör allvarliga missförhållanden som kräver offentligt ingripande. Många organisationer erbjuder anonym eller sekretessbelagd rapportering. Vid tillsyns- eller myndighetsrapportering bör uppgifterna vara sakligt presenterade och helst stödjas av relevanta bevis eller dokumentation.

Skydd mot repressalier är en central del av systemet: visselblåsare får inte uppsägas eller utsättas för ogynnsam behandling på grund av sin rapport. Organiseringar har ofta skyldighet att hantera uppgifterna konfidentiellt och följa upp de överenskomna processerna. Att visselblåsning uppmärksammas och utreds på ett korrekt sätt bidrar till legitimitet och en fungerande överenskommelse mellan medarbetare och arbetsgivare.