vakuuminjektion

Vakuuminjektion är en tillverknings- eller laboratorieteknik där vätska, oftast resin eller lim, injiceras eller infiltreras i ett material när en vakuum används för att avlägsna luft och skapa ett tryckskillnad. Tekniken används för att uppnå fullständig genomträngning, bättre vätning och minskad porositet hos materialen.

Principen är att ett slutet system sätts under vakuum så att luft avlägsnas ur porösa strukturer. Vätskan leds sedan in i förbandet eller formens genomgångspunkt, dels genom att vakuum drar in vätskan från en reservoir, dels genom att vätskan pressas in när trycket återställs eller en pump används. Processen minskar ångbildning och bubblor, vilket ofta ger starkare, porfria och jämnare impregnerade produkter.

Vanliga tillämpningar inkluderar resin infusion i kompositmaterial, där torra fiberförband impregneras med hartser (t.ex. VARTM eller RTM-varianter). Vakuuminjektion används även inom trä- och träkompositproduktion för träförbättring med impregneringsmedel, samt inom elektronik och industri för potting och tätning av komponenter där luft har negativ inverkan på isolering eller skydd mot fukt.

Fördelar med vakuuminjektion är bättre genomfyllning av komplexa geometrier, minskad luftporositet, jämnare materialegenskaper och ofta enklare verktyg jämfört med helt högtrycksbaserade metoder. Begränsningar inkluderar materialens viskositet, längd och komplexitet hos förbandet, krav på vakuumsystem och pumpkapacitet samt längre cykeltider vid större eller dnare delar.

Säkerhet och miljö bör beaktas, då hantering av kemikalier och avgas kan kräva ventilation, skyddsutrustning och korrekt avfallshantering.