vävnadsunderhåll

Vävnadsunderhåll är den biologiska processen som upprätthåller vävnaders struktur och funktion över livet. Det innefattar kontroll av cellförlust genom dödande processer och nybildning av celler, samt bevarande av extracellulär matrix och vävnadens mikromiljö i homeostas. Nyckeln är att hålla vävnaden funktionell genom en balanserad omsättning.

Centrala delar är vävnadsresidenta stam- och progenitorceller som kan svara på skada och behövd förnyelse. Deras aktivitet regleras av signalvägar, näring och miljö, påverkat av ålder, stress och hormoner. Tillväxtfaktorer, cytokiner och mekaniska signaler samverkar med ECM-signalering för att styra proliferation, differentiering och livslängd. Autofagi och proteostatiska mekanismer bidrar till att rensa skadade komponenter.

Vävnader skiljer sig i underhållsbehov. Epitelvävnader som hud och tarm har hög omsättning. Leverns regenerativa förmåga är relativt stark, medan skelettmuskulatur och hjärtmuskelvävnad har långsam omsättning. Nervvävnad har begränsad återbildning i vuxen ålder, även om vissa områden uppvisar plasticitet.

Åldern kan försämra vävnadsunderhållet, vilket ökar risk för degenerativa sjukdomar och ökad skada. Faktorer som kost, motion och sjukdomar påverkar underhållet. Inom medicin undersöks regenerativ medicin, stamcellsbehandlingar och vävnadstekniker för att stödja underhållet vid skador eller åldrande.