hjärtmuskelvävnad

Hjärtmuskelvävnad, även kallad myokardiet, är den muskulösa delen av hjärtväggen. Den är strimmig och ofrivillig och består av kardiomyocyter som är förgrenade och sammanlänkade i ett funktionellt syncytium. Denna organisation möjliggör koordinerade kontraktioner som pumpar blod genom hjärtat.

Histologiskt består hjärtmuskelvävnaden av kardiomyocyter som oftast är mononukleära och innehåller tydliga sarcomerer. Interkalata skivor förenar cellerna och innehåller desmosomer för mekanisk koppling samt gap junctions för elektrisk koppling. Cellerna är rika på mitokondrier och har ett väl utvecklat sarkoplasmatiskt retikulum och T-tubuli, vilket möjliggör excitations-kontraktionskoppling. Myokardiet är vanligtvis organiserat i ett spiralformat mönster som bidrar till hjärtats vridande kontraktion.

Funktionen är att generera kraft och pumpa blod. Kontraktionerna styrs av det särskilda ledningssystemet: sinusknutan initierar impulsen, den sprids till AV-noden, och vidare genom His-buntens och Purkinjefibrernas vägar till kamrarna för att koordinera förmaks- och kammarsammandragningar.

Metabolt är hjärtmuskelvävnaden huvudsakligen aerob, med hög mitokondriell densitet och ett rikt kapillärnät. Energikällor inkluderar fettsyror, glukos och lactat. Eftersom blodförsörjningen till hjärtat sker via koronararterier kan syrebrist orsaka allvarliga skador, t.ex. hjärtinfarkt.

Regeneration och sjukdomar: Till skillnad från skelettmuskulatur har hjärtmuskelvävnaden begränsad regenerativ förmåga; skadad vävnad ersätts ofta av fibrotisk vävnad. Hypertrofi kan uppstå som anpassning till ökat arbete. Vanliga tillstånd som påverkar myokardiet inkluderar ischemisk hjärtsjukdom, kardiomyopatier och myocardit.