vävnadsförnyelse

Vävnadsförnyelse är processen att ersätta skadad eller förlorad vävnad med nya celler och ofta en återuppbyggd extracellulär matrix, i syfte att återställa vävnadens struktur och funktion. I vissa vävnader uppnås full återställning av originalarkitekturen, medan andra skador leder till läkning där reparativ vävnad bildas och funktion ofta delvis återställs men ärr bildas. Förnyelse och läkning skiljer sig därigenom i grad av återställning av vävnadsstruktur.

Mekanismerna bakom vävnadsförnyelse innefattar aktivering av stam- eller progenitorceller som delar sig och differentierar till relevanta celltyper, cellmigration till skadestället samt remodellering av den extracellulära matrixen. Tillväxtfaktorer och signalvägar styr dessa processer och kontrollerar när och hur celler prolifererar och differentieras.

Vävet som förnyas varierar i sin regenerativa kapacitet. Hud och slemhinnor samt intestinalt epitel har snabb och kontinuerlig omsättning. Levern har särskilt stor regenerativ kapacitet genom kompensatorisk proliferation av hepatocyter. Ben och brosk repareras via osteoblaster och kondrocyter. Nervvävnad har generellt begränsad vuxenförmåga till full regeneration, särskilt i centrala nervsystemet, medan perifera nerver kan regenerera delvis under vissa omständigheter.

Regleringen av vävnadsförnyelse innebär flera molekylära vägar och signalmiljöer, bland annat Wnt, Notch och Hedgehog, samt tillväxtfaktorer som EGF, FGF och VEGF och transformatorn TGF-β. ECM-sammansättningen, inflammationsstatus och lokal mikro-miljö påverkar hur cellerna prolifererar, differentierar och organiserar sig till ny vävnad.

I klinisk praxis ligger fokus i regenerativ medicin på att stärka eller återaktivera kroppens egna förnyelseförmåga samt att bygga vävnad artbaserad via cellterapi och vävnadsteknik. Exempel är hudtransplantationer vid brännskador och behandling av skadad brosk eller ben; i forskningen används stamcellsterapier, biomedicinska material och gen- och cellbaserade strategier för att förbättra reparation och funktion.

Trots framsteg varierar regenerativ kapacitet mellan vävnader och individer och är begränsad av ålder, skadans omfattning och inflammatoriska miljöer. Kontinuerlig forskning syftar till att förstå regleringen av vävnadsförnyelse bättre och att utveckla säkrare och mer effektiva behandlingar.