tändningssystem

Tändningssystemet är ett av motorens viktigaste system och ansvarar för att producera en elektrisk gnista som antänder luft–bränsleblandningen i varje cylinder vid rätt tidpunkt. Genom rätt timing och gnistkraft bidrar systemet till goda startegenskaper, effektiv förbränning och låga utsläpp. I moderna bensin- och gasmotorer används elektroniskt styrda tändsystem som anpassar tiden och varaktigheten av gnistan efter varvtal, temperatur och belastning.

Vanliga komponenter är batteri, tändningslås (tändningsställ), tändspole eller flera spolar (i moderna system ofta coil-on-plug eller fördelarlösa lösningar), tändstift, tändkablar eller ledningar, samt en tändmodul eller motorstyrenhet (ECU) och givare som varvtals- och kam- eller crankshaft-sensorer. Dessa sensorer gör det möjligt att bestämma exakt när gnistan ska avges. I äldre system ingick även en mekanisk fördelare och avvikelse i garanterad spor.

Typerna av tändningssystem har utvecklats över tid. Punktbaserad tändning använde mekaniska brytare och en kam som reglerade tidpunkten för gnistan. Elektronisk tändning med fördelare ersatte kontakter med sensorstyrd styrning. Moderna bilar använder oftast fördelarlösa system (DIS) eller coil-on-plug (COP), där varje cylinder eller varje kolv får sin egen högspole eller modul utan en traditionell fördelare.

Funktion och styrning sker i samarbete mellan tändsystemet och motorstyrningen. När ECU eller tändmodulen signalerar produceras en snabb spänningsökning i tändspolen och gnistan överförs till rätt tändstift vid rätt tid, vilket möjliggör optimal förbränning. Underhåll är vanligtvis lågt i moderna system; äldre system kräver regelbunden kontroll av brytare, kabelkopplingar och tändstift. Fel kan leda till missljud, svår start, ojämn gång eller ökad bränsleförbrukning.