trycktransduktorer

En trycktransduktor är en enhet som omvandlar tryck i vätska eller gas till en elektrisk signal som kan mätas och användas av styrsystem. Den bygger på en känselsdel där trycket får en diaphragm att deformeras och därpå följer en ändring i en elektrisk egenskap som kan avläsas av en utgångsenhet. Vanliga verkningsprinciper är piezoresistiv, kapacitiv, piezoelektrisk och optisk fiberbaserad.

Piezoresistiva trycktransduktorer använder en tunn diaphrahm av kisel eller metall och mätresistansändringar hos inbyggda resistorer som följer av diaphhrame deformation. Kapacitiva sensorer mäter förändringen i elektronisk kapacitans när diaphragmens avvikelse ändrar avståndet mellan två plattor. Piezoelektriska transduktorer generar elektrisk laddning vid förändringar i tryck, vilket gör dem lämpliga för dynamiska tryckmått men mindre väl för statiskt tryck. Optiska fibertransducera använder förändringar i ljusets egenskaper längs en fiber för att avgöra trycket, ofta med hög immunitet mot elektromagnetisk störning.

Konstruktionen inkluderar vanligtvis en diafragma, en känselkropp och elektronik för signalbehandling. Utgångar kan vara analogt spännings- eller strömsignal (t.ex. 0–5 V, 0–10 V, 4–20 mA) eller digitalt protokoll. Trycktransduktorer finns i olika utföranden: absoluta, gage (manometer), diffentiala och specialvarianter för mycket högt eller lågtryck. Användningsområden omfattar processindustri, hydraulik och pneumatik, fordons- och medicinteknik samt HVAC.

Säkerhet och noggrannhet uppnås genom val av material (vättade delar, korrosionsbeständighet), temperaturkompensation, kalibrering och standarder som CE och ofta dokumentation av noggrannhet och svarstid.