lågtryck

Lågtryck, inom meteorologi, är ett område där den atmosfäriska trycket vid jordytan är lägre än i omgivningen. Sådana områden uppstår vanligtvis när varm luft stiger, vilket minskar trycket i mitten, eller när luftmassor sammanstrålar och driver uppstigande luft. Lågtryck är ofta förknippat med molnig himmel, nederbörd och vind, särskilt när det rör sig över ett område med fuktig luft.

Lågtryck uppträder i olika former. Extralatitudinella lågtryck bildas när varma och kalla luftmassor möts och skapar konvergens och stigande luft, vilket ofta leder till frontbildning och regn eller snö. Tropiska lågtryck, som tyfoner eller orkaner, uppstår ovanligt starkt uppvärmd tropisk luft och kännetecknas av mycket lågt centralt tryck och kraftiga vindar. Den centrala trycket mäts i hektopascal (hPa); ett standardtryck vid havsnivån är cirka 1013 hPa. Låga centrala tryck indikerar vanligtvis starkare system, där extrema stormar kan ligga runt 900 hPa eller lägre.

Rörelsen styrs av jordens rotation (Coriolis-kraft) vilket gör att lågtryck normalt roterar i motsatt riktning beroende på hemisfär. I norra halvklotet roterar de runt centrum moturs, och de följer ofta väderfrontarnas banor över kontinenter och hav. På väderkartor markeras lågtryck med bokstaven L och följs av isobarer som anger trycknivåerna.

Effekter av lågtryck varierar med systemets storlek och miljö. Vanliga konsekvenser är molnighet, regn eller snö, och ofta ökad vind. Lågtryck utpekas i prognoser som centrala komponenter i väderutvecklingen och analyseras tillsammans med andra faktorer för att bedöma väderlekar och risker.