väderkartor

Väderkartor, eller synoptiska kartor, är grafiska representationer av väderförhållanden över ett geografiskt område vid en viss tidpunkt eller över en prognostiserad period. De sammanställer observationer från meteorologiska stationer samt uppgifter från radiosonder, satelliter och radarsystem. Kartorna visar vanligtvis lufttryck, vindriktningar och hastigheter, temperatur, nederbörd och molnighet. Vanliga inslag är isobarer (linjer som avgränsar lika lufttryck), hög- och lågtrycksområden, fronter (kalla fronter markerade med blåa trianglar, varma fronter med röda halvcirklar, ocklusioner i lila), samt färgkodningar för nederbörd och molnighet. Genom att ge en överblick över hur vädret fördelas över ett större område används kartorna som grund för prognoser.

Historiskt utvecklades den moderna synoptiska meteorologin under första hälften av 1900-talet. Pionjärer som Vilhelm och Jacob Bjerknes lade grunden för att kartlägga väderfälten över stora områden. Med tiden tillfördes data från radiosonder, satelliter och radarsystem, vilket förbättrade kartornas upplösning och förmåga att följa fronter och lågtryck.

Idag finns flera typer av väderkartor. Ytkartor visar tryckfält (isobarer), vind och nederbörd; uppåtkartor visar geopotentialhöjder vid olika nivåer i atmosfären. Prognostiska kartor presenterar förväntade väderförhållanden baserade på numeriska modeller. Andra kartor avbildar nederbörd med hjälp av radar- eller satellitdata samt temperatur och molnighet. Väderkartor används av meteorologer för att bedöma väderutvecklingen, risker för kraftiga vindar eller åska, samt av allmänheten via nyhetskanaler och väderappar.