lufttryck

Lufttryck är den kraft per ytenhet som atmosfären utövar mot ytor nära jordens yta. Det uppstår av luftmassans vikt som pressas ned av gravitationen och varierar med höjd och meteorologiska tillstånd.

Mätning och enheter: Lufttrycket mäts med en barometer. Vanliga enheter är pascal (Pa), hectopascal (hPa) och bar. Vid havsnivån uppgår standardatmosfären till cirka 1013,25 hPa (101325 Pa). Inom tekniska tillämpningar används ofta 1 bar som referensvärde, vilket motsvarar 100000 Pa.

Variationer och orsaker: Lufttrycket minskar generellt med ökande höjd, och den precisa relationen följer den barometriska formeln. I praktiken ligger trycket över jordytan vanligtvis mellan cirka 900 och 1100 hPa; låga tryck uppstår i lågtryckssystem och högre tryck i högtryck. Temperatur och fuktighet påverkar densiteten hos luften och därigenom hur trycket fördelas i en given volym, men trycket bestäms i huvudsak av viktmassan ovanför varje punkt.

Betydelse och användning: Lufttryck är centralt inom meteorologi och används för att förutsäga väder genom att analysera skillnader i tryck mellan områden. Det är också viktigt i flyg- och konstruktionsfysik, där kabintryck, konstruktioners belastning och olika hydrauliska och pneumatiska system beräknas utifrån lokalt eller standardiserat lufttryck.

Se även: Lufttryckets relation till altitud, isobarer och barometers betydelse i vetenskap och vardag.