högtryck

Högtryck, eller högtrycksområde, är ett område i atmosfären där barometertrycket vid jordytan är högre än i omgivningen. Luft i mitten av ett högtryck sjunker (subsider), vilket hämmar konvektion och ofta ger stabilt väder utan mycket moln eller nederbörd. Högtryck bildas i stora sammanhängande celler eller som centrala kärnor som sprider sig över ett område.

På kartor uppstår ett högtryck när luften i mitten rör sig nedåt och utåt i en anticyklonisk struktur. I norra hemisfären rör sig luften runt höjtrycket medurs. Centraltrycket mäts i hektopascal (hPa) och är ofta över 1020 hPa, men värden varierar över säsong och plats.

Vädret under ett högtryck kännetecknas vanligtvis av klara eller nästan klara himlar, låga molnmängder, torra förhållanden och svaga till måttliga vindar. Nederbörd är ovanlig i mitten av området, men kan uppstå längs dess gränser där luftmassor möts eller där temperatur- och fuktförhållanden förändras.

Långa perioder av högtryck kan ge olika effekter beroende på plats och årstid. Sommaren kan innebära värmeböljor och torkor när högtrycket ligger över kontinenterna, medan vintern ofta ger kalla och klara nätter när kall kontinental luft dominerar. Högtryckets placering och styrka påverkar regionalt väder, vindriktning och nederbördsmönster.

Exempel på ofta nämnda högtryck är det subtropiska högtryckssystemet över Atlanten (Azoreren) och det sibiriska högtrycket som återkommer under kalla perioder i Eurasien. På väderkartor markeras högtryck med bokstaven H, i motsats till lågtryckets L.

---