tripletbindningar

En trippelbindning, ofta kallad trippelbindning, är en kemisk bindning där tre elektronpar delas mellan två atomer, vilket ger bindningsordningen 3. Den vanligaste förekomsten är mellan kol- och kväveatomer i organiska molekyler samt i diatomiska molekyler som N2. Trippelbindningar är starka och korta jämfört med enkel- och dubbelbindningar.

Bindningen består av en sigma-bindning orsakad av överlapp mellan sp-hybridiserade orbitaler på de två atomerna, samt två pi-bindningar bildade av sidoliggande överlappningar av of hybridiserade p-orbitaler (px och py). Denna uppsättning ger en mycket stark bindning och begränsad rotation runt bindningsområdet. Kombinationen av sp-hybridisering gör ofta geometrierna runt trippelbundet nästan linjära, vilket innebär cirka 180 graders vinkel mellan de två kolkedjorna i alkyner.

Egenskaper och exempel: Kvävegasen N2 har en av de starkaste kovalenta bindningarna och en bindningslängd på ungefär 1,10 Å samt dissociationsenergi runt 940–945 kJ/mol. I organiska kemin förekommer trippelbindningar i alkyner (t.ex. etyn, C2H2), där C≡C-längden är cirka 1,20 Å och bindningsenergin omkring 830–840 kJ/mol. Trippelbindningar är generellt mer reaktiva än enkel- eller dubbeltbindningar i additionsreaktioner över pi-bindningarna, vilket gör alkyniska system viktiga i syntetisk kemi.

Förekomst och betydelse: Trippelbindningar förekommer i många kemiska föreningar, inklusive nitriler (R-C≡N), alkyn- och arenamolekyler, samt i atomära gaser som N2. Deras egenskaper påverkar molekylens polaritet, reaktivitet och geometri och är centrala för förståelsen av organisk syntes och biosyntetiska processer.