bindningslängd

Bindningslängd är avståndet mellan kärnorna i två bundna atomer i en molekyl eller jon. Den mäts vanligtvis i pikometer (pm) eller angström (Å), där 1 Å = 100 pm. Exempel på vanliga värden är H–H cirka 74 pm, C–C enkelbindning cirka 154 pm, C=C cirka 134 pm, C≡C cirka 120 pm och O–H cirka 96 pm.

Faktorer som påverkar bindningslängden inkluderar bindningens ordning (enkel, dubbel, trippel), atomstorlek och elektronfördelning. Generellt blir bindningar kortare och starkare med högre bindningsordning, och bindningar är vanligtvis kortare när atomradierna är mindre. Resonans, polarisering och substrationseffekter kan också påverka längden genom att delvis delokalisera eller lokaliserad elektrontäthet mellan de bundna atomerna.

Mätning och beräkning: Bindningslängder bestäms ofta experimentellt med röntgenkristallografi och neutronkristallografi i fasta ämnen, samt i gasfas genom olika spektraltekniker som vibrational- och rotational-spektroskopi och elektrondiffraction. Teoretiska beräkningar från kvantkemi och densitetsfunktionalteori används också för att prediktera eller tolka längder i molekyler och material.

Betydelse: Bindningslängden påverkar molekylens geometri, vibrationala spektra och kemiska egenskaper som reaktivitet och bindningsenergi. Kortare bindningar är vanligtvis starkare och kräver större energi att brytas; längden kan ändras under variationer i temperatur, tryck och kemisk miljö.

Se även: bindningsenergi, bindningsordning, molekylstruktur, kristallografi, kvantkemi.