pibindningarna

Pi-bindningar, eller pibindningar, är kemiska bindningar som uppstår genom sidobildning av p‑orbitaler mellan två närliggande atomer. De uppträder i kombination med en σ‑bindning och är en viktig del av många organiska molekyler. En pi‑bindning bidrar tillsammans med σ‑bindningen till den totala bindningsstyrkan i dubbel‑ och trippelbindningar och påverkar molekylens geometri.

Orbitalt bildas pi‑bindningar genom lateral överlappning av ohybridiserade p‑orbitaler på motstående atomer som är parallella. Den fria elektrondensiteten ligger ovanför och under molekylens plan, i motsats till σ‑bindningen som är längsgående längs bindningsaxeln. I kolväten bildar en kol–kol dubbelbindning en σ‑bindning och en pi‑bindning; i en trippelbindning finns två pi‑bindningar.

Egenskaper och betydelse: pi‑bindningen är generellt svagare än σ‑bindningen och gör molekylen reaktiv i additionsreaktioner, särskilt vid väteadditioner eller halogenering. Pi‑bindningen begränsar fri rotation runt den aktuella bindningen, vilket ger cis‑ och trans‑isomerer i föreningar som alkener.

Exempel: Ethylen (C2H4) har en pi‑bindning i sin dubbelbindning, medan acetylen (C2H2) har två pi‑bindningar i sin trippelbindning. Pi‑bindningar spelar också en central roll i konjugerade och aromatiska system där elektronell densitet är delokaliserad över flera atomkärnor.