transzellulärem

Transzellulär transport, eller transcellulär väg, är transport av ämnen genom en cell där materialet förflyttas från den luminala sidan till den basolaterala sidan. Denna väg kräver passage över båda cellmembranen och innebär ofta användning av membranproteiner samt vesikulära processer. Den står i kontrast till paracellulär transport, som sker mellan cellerna genom tighta junctions.

Celler i epitel- och endotelvävnad är ofta polariserade med en apikala och en basolateral domän, vilket styr riktningen på transcellulär transport. Processerna kan vara passiva, driven av koncentrations- eller elektriska gradients, eller aktiva, som kräver energi. Mekanismerna inkluderar transmembrana kanaler och bärarproteiner samt vesikulär transport som endocytos, exocytos och transcytos.

Exempel på transcellulära processer finns i matsmältningskanalen, njurarna och barriärer som blod–hjärnbarriären. I tunntarmen absorberas näringsämnen som glukos transcellulärt via apikala SGLT1 och basolateral GLUT2. Vatten följer osmotiskt via aquaporiner. Lipider och vissa vitaminer kan också föras över cellen transcellulärt. Transcytos uppstår vid överföring av större molekyler, såsom antikroppar i mucosal vävnad och molekyler som ska korsar blod-hjärnbarriären.

Transzellulär transport är grundläggande för näringsupptag, ämnesomsättning och vävnadsbarriärer. Förändringar i dessa vägar kan bidra till patologi som malabsorption, ödem eller förändrad läkemedelsdistribution. Begreppet används inom fysiologi, biokemi och medicinsk forskning för att beskriva hur molekyler passerar celler och når sina målrum.