trafikmiljön

Trafikmiljön avser det fysiska och sociala sammanhang där transport sker. Den innefattar vägnätet och gatuutformningen, vägbelysning, vägmarkeringar och skyltning, samt de fordon, kollektivtrafik, gång- och cykeltrafik och trafikanternas beteende. Den påverkas av hur städer och landskap planeras, hur regler och övervakning tillämpas, och hur information till trafikanterna kommuniceras.

Designen av trafikmiljön syftar till säkerhet, tillgänglighet och effektivitet. Viktiga principer inkluderar hastighetskontroll, separation av olika trafikslag där det är lämpligt, tydlig vägtrafikreglering, god belysning och god framkomlighet för personer med funktionsnedsättning. Vision Zero och det säkra systemet används som ramverk i flera länder, inklusive Sverige, för att minska allvarliga olyckor även när misstag görs av trafikanterna.

Ansvar och förvaltning ligger hos flera aktörer. Kommunerna ansvarar för lokala trafikmiljöer och gatumiljöer, medan Trafikverket ansvarar för det nationella vägnätet och större anläggningar. Transportstyrelsen reglerar fordons- och körkortsföreskrifter, och planerings- och byggprocesser sker i samarbete med regioner, länsstyrelser, näringsliv, utbildningssektorn och allmänheten.

Miljöaspekter ingår ofta i bedömningar av trafikmiljön. Trafik ökar buller, utsläpp och energianvändning, men mycket arbete fokuserar på att minska påverkan genom att främja gång, cykling och kollektivtrafik, samt elektrifiering av fordonsparken och effektivt trafikflöde.

Nutida utmaningar inkluderar ökad urbanisering, behov av investeringar i infrastruktur, och teknikutveckling som intelligenta transportsystem och automatisering. Uppföljning av trafikmiljön baseras på olycksstatistik, exponering och medborgares upplevda trygghet och komfort, samt hur väl miljö- och folkhälsoaspekter beaktas i planering och byggande.