säteilyannos

Säteilyannos är en mått på hur mycket energi som ioniserande strålning överför till och fördelas per massenhet av materia, oftast vävnad. Den beskriver mängden av den energi som absorberas av ett angripet material eller organ och används inom medicin, kärnteknik och strålskydd.

De viktigaste måttenhetarna är inga enheter samma sak: Absorberad dos mäts i gray (Gy), där 1 Gy betyder att 1 joule energi absorberas per kilogram vävnad. För strålningsslagets kvalitet används rationen sievert (Sv) som en ekvivalentdos, där Sv = Gy multiplicerat med en strålningsviktfaktor (WR). Den samlade effekten på hela kroppen, dvs. den effektiva dosen, mäts också i sievert och tar hänsyn till hur olika vävnader påverkas olika mycket genom vävnadsfaktorern WT.

Det finns även termer som används vid exponeringsmätning i luft, såsom luftkerma, som ofta anges i Gy i luft. Inom medicinsk bildbehandling och strålskydd används dosimeter såsom film, termoluminiscensdosimetrar (TLD) och optiskt stimuliavläsbara dosimetrar (OSLD) för att mäta aktuell exponering hos en person.

Säkerhet och skydd baseras på sambandet mellan dos och biologisk effekt. Det finns både deterministiska effekter (med tröskelvärden, t.ex. hudrodnad) och stochastic effekter (ökad cancerrisk som ökar ungefär with dose). Våra gränser för exponering är ofta uppdelade i yrkesmässiga gränser, cirka 20 mSv per år i medeltal över flera år, och allmänhetens gräns cirka 1 mSv per år, med ytterligare hänsyn till bakgrundsstrålning och särskilda omständigheter. ALARA-principen (as low as reasonably achievable) styr alla praktiska åtgärder.

Användningsområden inkluderar medicinsk bilddiagnostik och strålterapi, industriell radiografi och forskningsändamål. Exempel på vanliga storheter: naturlig bakgrund runt 2–3 mSv per år; tandröntgen cirka 0.01–0.1 mSv; röntgen av bröstkorg 5–7 mSv; CT av buk ofta 6–12 mSv.