systemsmodellering

Systemmodellering är en disciplin inom systemvetenskap och ingenjörsvetenskap som syftar till att skapa abstrakta representationer av komplexa system för att analysera beteende, förstå orsaker och stödja beslut. Genom modeller kan man simulera hur systemet reagerar på åtgärder, förändringar och osäkerheter utan att experimentera direkt i verkliga situationer.

Processen innefattar problemformulering, avgränsning och utveckling av en konceptuell modell följt av formalise ring och implementering i en eller flera modelltyper. Efter kalibrering och validering mot observerade data görs simulering och analys. Viktiga begrepp inkluderar gränser, komponenter, flöden, lagring och återkopplingsmekanismer.

Vanliga modelleringskategorier är systemdynamik med stock-and-flow-diagram, diskreta händelsemodeller, och agentbaserade modeller. Andra tillvägagångssätt innefattar funktionell och arkitekturell modellering. Verktyg och språk som ofta används är System Dynamics, UML, BPMN samt programvara som AnyLogic, Simulink och Vensim.

Tillämpningar finns inom industriell produktion och logistik, energi och miljö, hälsovård, transport, teknik och IT, ekonomi och samhällsplanering. Målet är att förstå hur olika delsystem samverkar, utvärdera policyer och driva optimeringar eller förbättringsåtgärder.

Kvalitet och begränsningar: modeller förenklar verkligheten och bygger på antaganden och data som kan vara osäkra. Validitet, känslighetsanalys och deltagande av berörda parter är centrala för att bedöma trovärdighet och användbarhet.

Se även: systemtänkande, simulering, optimering, dynamiska system, agentbaserad modellering.