strålingsdosen

Strålingsdosen beskriver mängden energi som joniserande strålning överför till materia, vanligtvis per kilogram. Den grundläggande enheten för absorberad dos är Gray (Gy); 1 Gy = 1 joule per kilogram. För biologiska effekter används dosmåttet Sievert (Sv), där ekvivalent dos och effektiv dos tar hänsyn till strålningstyp samt vilka vävnader som exponeras.

Ekvivalensdos (H) mäts i Sv och beräknas genom att multiplicera absorberad dos med strålningsfaktorn Wr. Effektiv dos (E) beräknas som summan av H över alla vävnader med vävnadsvikter Wt: E = Σ Wt Ht. Dessa dosmått används för att uppskatta risker för cancer och andra långsiktiga effekter av strålning.

Mätning och skydd: Doser mäts med dosimeter, till exempel persondosimeter, som används av arbetstagare inom kärnteknik, medicinsk strålbehandling och industriell användning. Strålningssäkerhet styrs av ALARA-principen (så låg som rimligt uppnås) och nationella regler för att hålla exponeringen så låg som möjligt.

Källor och gränser: Naturstrålning ger cirka 2–3 mSv per år. Yrkesmässig exponering följer ofta gränser runt 20 mSv per år i genomsnitt över flera år. För allmänheten är den årliga effektiva dosgränsen vanligtvis cirka 1 mSv. Medicinska strålningar är den största källan till exponering för befolkningen; radiologiska undersökningar och behandlingar kan ge flera mSv per session. Risker ökar med dosen; enligt LNT-modellen ökar risken linjärt även vid låga doser, men osäkerhet råder vid mycket små doser.