stannfåglar

Stannfåglar är ett historiskt svenskt begrepp som användes för att hänvisa till en löst sammanhållen grupp små skogsfåglar kännetecknade av metallisk eller tinne‑liknande glans i fjäderdräkten eller färger som föreföll påminna om tin. Begreppet saknar formell taxonomisk status och används inte i modern fågelforskning. I tidiga naturskildringar och folklig tradition i Norden förekom stannfåglar som en beskrivning av hur vissa småfåglar kunde se ut i solljusets speglingar.

Etymologi och användning: Ordet är en sammansättning av stann (tin) och fågel, med en associerad betydelse av ljus eller metallisk framtoning snarare än en konkret släktbaserad grupp. Eftersom beteckningen var beskrivande snarare än taxonomisk, omfattade den flera olika arter beroende på lokal uppfattning; det finns ingen standardiserad artlista.

Taxonomi och identifikation: Begreppet erkänns inte av internationella checklistor. Olika lokala källor har kunnat koppla samman liknelsen med olika fåglar vid olika tider; i moderna fältguider föredras därför vetenskapliga namn framför folkliga etiketter.

Ekologi och beteende: Eftersom stannfåglar som kategori bygger på utseende snarare än systematik finns begränsad eller historiskt varierande information om deras ekologi. Beskrivningar betonar oftast fjäderdrakens metalliska sken snarare än specifika beteenden.

Kulturell betydelse: I svensk litteratur, konst och folktro används stannfåglar som symboler för flyktig skönhet, ljusets lek och förändring. Begreppet fungerar som en historisk eller folkloristisk etikett snarare än en vetenskaplig klassifikation.

Se även: fåglar i folklore, nordisk naturmytologi.