speglingar

Speglingar är ett svenskt pluralord som betyder reflektioner eller spegelbilder. Begreppet kan avse bokstavliga reflektioner som uppstår när ljus träffar en yta, till exempel i en spegel eller i lugnt vatten, liksom figurativa reflektioner – tankar, identiteter eller tillstånd som speglar eller avslöjar något om något annat. I svenskt språkbruk används speglingar allmänt inom olika discipliner, inklusive optik, konst, litteratur och psykologi, där termen används både i teknisk beskrivning och i bildligt språk.

Ursprung: spegla (att spegla) och spegel (spegel).

Inom optik syftar speglingar på bilder som uppkommer när ljus reflekteras från en yta. Spegelliknande reflektioner ger tydliga speglingar, medan ojämna ytor kan ge diffusa speglingar som blir suddiga eller spridda.

I kultur och konst används speglingar som motiv för självreflektion, dubblering eller identitetens osäkerhet och ofta i form av speglar, vattenytor, fönster eller andra reflekterande plan som avslöjar eller förvränger verkligheten.

Inom psykologi och kommunikation kan spegling (eller spegelning) beskriva fenomenet att spegla en annan persons kroppsspråk, röstläge eller känslomässiga tillstånd för att underlätta samspel och samhörighet. Ursprungligen är det ofta en omedveten process, men begreppet används också i studier av empati och social kommunikation.

Se även: reflektion (optik), spegling i psykologi, spegelmetafor i litteratur.