smaklökarnas

Smaklökarna är små sensoriska enheter som finns i epitelvävnad i tungan och i vissa andra delar av munhålan. De uppfattar kemiska ämnen i föda och omvandlar dem till nervsignaler som hjärnan tolkar som smak. Smaklökarnas distribution är inte jämnt; de flesta finns i små kluster under papillerna på tungan, medan få ligger i gommen, svalget och de bakre delarna av munhålan.

Anatomin består av cirka 50–150 smakreceptorceller per smaklök, tillsammans med stödjeceller. Smaklökarnas yttre yta öppnas genom smakporer där smakämnen når receptorerna via saliv. Smaksignalernas transduktion varierar beroende på vilken smak som stimulerar dem.

Det finns fem grundläggande smakupplevelser: sött, surt, salt, bittert och umami. Söt och umami registreras främst av trådaktiga G-proteinkopplade receptorer, medan vissa salt- och surhetsreaktioner sker genom jonkanaler. Bittera smaker uppfattas också via speciella receptorer som är mycket känsliga för toxiska ämnen. Denna olikhet i receptorernas mekanismer ger sambandet mellan olika ämnen och hur smaklökarnas signaler tolkas av hjärnan.

Impulsbanor för smak leder först till hjärnstammen via kranialnerverna VII (ansiktsnerven) för tungan framsida, IX (glossopharyngeus) för baksida och X (vagus) för epiglottis och bakre områden. Signalerna når sedan thalamus och vidare till gustatoriska cortex i insula och frontalt operculum.

Smaklökarna förnyas kontinuerligt och ersätts ungefär var 1–2 veckor. Olfaktoriska faktorer, salivets sammansättning och ålder kan påverka smakupplevelsen hos smaklökarnas funktion.