självreparerande

Självreparerande, eller självläkande, är ett adjektiv som beskriver system eller material som kan återställa sin funktion efter skada utan extern intervention. Begreppet används inom flera områden, främst materialvetenskap, biologi och informationsteknik, men även inom teknik generellt.

Inom materialvetenskap syftar självreparerande material till material som själv reparerar sprickor eller andra skador. Vanliga mekanismer inkluderar mikroinkapslade läkande medel som frigörs när en skada uppstår, nätverk av kanaler som transporterar reparationsmedel genom materialet, samt reversibla bindningar eller kedjor som återgår till sitt ursprungliga tillstånd under rätt stimuli (till exempel värme eller fukt). Exempel är självreparerande betong med mikroinkapslade härdmedel eller bakterier som bildar kalk när sprickor uppstår, samt polymerer med läkande kapslar eller supramolekylära sammanlänkningar.

Inom biologi beskriver självreparation kroppens eller organismernas förmåga att läka sår eller återställa vävnad. Processen involverar vanligtvis hemostas, inflammation, vävnadsproliferation och remodellering. Vissa växter och djur har särskilda regenerativa förmågor som inspirerar medicinsk forskning och rehabiliteringstekniker.

Inom informationsteknik används begreppet för system som självt återställer funktioner vid fel, ofta genom övervakning, felhantering och redundans. Det kan handla om programvara som känner igen krascher och startar om processer, eller om arkitekturer där flera komponenter kan ersätta varandra och återgå till tidigare fungerande tillstånd.

Fördelar inkluderar längre livslängd, minskat underhåll och ökad driftsäkerhet. Utmaningar omfattar kostnad, designkomplexitet, begränsad reparationskapacitet och beroende av miljöförhållanden. Forskning pågår inom nya materialsystem, läkande mekanismer och säkra implementeringar i kritiska tillämpningar.