signalämnet

Signalämnet är ett kemiskt budskap som används i intercellulär kommunikation mellan celler. De frisätts av en sändande cell och verkar på målceller som har specifika receptorer. Signalerna kan verka lokalt (parakrin), i samma cell (autokrin), via blodet (endokrin) eller över synapsen (synaptisk kommunikation).

Signalfaktorerna består av olika klasser, till exempel hormoner som verkar som endokrina signaler (insulin), neurotransmittorer som överför nervsignaler (acetylkolin, dopamin), cytokiner i immunsystemet (interleukiner, interferoner) och feromoner som påverkar andra individer. Lokala mediatorer som kväveoxid, prostaglandiner och tillväxtfaktorer används också för att styra närliggande cellers aktivitet.

Signalöverföring involverar att receptorn binder signalämnet och vidarebefordrar informationen genom intracellulära kaskader. Detta kan ske via sekundära budbärare som cAMP eller Ca2+, vilket förändrar enzymer eller aktiverar transkriptionsfaktorer och därigenom påverkar cellens beteende eller genuttryck. Signalernas effekt avslutas normalt genom nedbrytning, återupptag eller receptorens desensibilisering.

Signalämnet spelar en grundläggande roll i fysiologi och sjukdomar. De utgör viktiga mål för läkemedel – till exempel läkemedel som blockerar beta-adrenerga receptorer eller behandlingar som riktar sig mot cytokinsignalering via monoklonala antikroppar eller receptorantagonister.

Historiskt utvecklades begreppet under 1800- och 1900-talen med upptäckter av hormoner, neurotransmittorer och cytokin-signalering, vilket etablerade en bild av ett komplext nätverk av signalsubstanser.