synaptisk

Synaptisk är ett adjektiv som beskriver allt som rör synapserna, de kontaktpunkter där signaler överförs mellan nervceller eller mellan nervceller och andra celler. Synaptiska kommunikationer är centrala för nervsystemets funktion och ligger till grund för inlärning, minne och sensorisk bearbetning.

En synaps består vanligtvis av tre delar: en presynaptisk terminal i det signalförande neuronet, en smal synaptisk klyfta och en postsynaptisk membran i mottagarcellen. I presynaptiska terminalen finns synaptiska vesikler som frisätts när en aktionspotential når terminalen. Kalciuminflöde får vesiklarna att fusioneras med membranet och frisätta neurotransmittorer till synapsspalten. Neurotransmittorerna diffunderar över klyftan och binder till receptorer på postsynaptiska membranet, vilket ökar eller minskar sannolikheten för att mottagarcellen får en ny aktionspotential.

Kemiska synapser dominerar i centrala nervsystemet. Vanliga neurotransmittorer är glutamat (ofta excitatorisk), GABA (inhibitorisk) och glycin, samt acetylcholin, dopamin och serotonin. Receptorerna kan vara jonkanalbaserade (snabba respons) eller metabotropa, som påverkar cellens aktivitet via inre signalvägar. Elektriska synapser består av gap junctions och tillåter direkt jonflöde mellan cellerna, vilket ger mycket snabb och ofta synkron signalöverföring.

Synaptisk plasticitet beskriver hur styrkan i en synaps förändras över tid. Long-term potentiation (LTP) och long-term depression (LTD) är centrala mekanismer som bidrar till lärande och minne. Under utvecklingen bildas många nya synapser (synaptogenes) och en del förtunnas eller försvinner genom synaptisk pruning. Förändringar i synapsfunktion är kopplade till olika neurologiska och psykiatriska tillstånd, och studier av synapser är en viktig del av neurobiologi och klinisk forskning.