rörelseinskränkning

Rörelseinskränkning är en medicinsk term som betecknar nedsatt eller begränsad förmåga att röra en eller flera leder. Det kan innebära minskat rörelseomfång i olika riktningar, exempelvis flexion/extension eller rotation, och påverkar funktion och vardagsaktiviteter. Orsakerna är varierade och inkluderar trauma (t.ex. frakturer, ligamentskador), inflammatoriska eller degenerativa ledsjukdomar (artros, reumatoid artrit), postoperativ immobilisering, muskel- eller bindvävsskontrakturer, ödem och neurologiska tillstånd (t.ex. stroke, cerebral pares).

Symptom inkluderar minskat rörelseomfång, stelhet, smärta vid rörelse, samt svaghet och i vissa fall deformitet eller muskelatrofi. Graden av inskränkning varierar och kan vara temporär eller mer långvarig.

Utredning sker vanligtvis genom klinisk bedömning av ROM och funktion, med objektiva mått som goniometri för att fastställa exakt begränsning. Vid behov används bilddiagnostik för att utesluta strukturella skador. Bedömningen styr behandlingsmålet att bevara eller återställa rörlighet och funktion samt minska smärta.

Behandling är oftast multimodal. Konservativ behandling omfattar fysioterapi med rörlighets- och stretchingövningar, styrketräning, manuell terapi och användning av ortoser eller skenor för att upprätthålla ROM. Smärtlindring och antiinflammatoriska läkemedel kan vara nödvändiga. I vissa fall används kontinuerlig passiv rörelseträning (CPM). Om konservativ behandling inte räcker kan kirurgiska åtgärder övervägas, till exempel friläggning av kontrakturer eller ledreparationer.

Prognos varierar beroende på orsak, ålder och hur tidigt åtgärder sätts in. Tidig rehabilitering förbättrar oftast resultat och minskar risken för långvarig funktionsnedsättning.