röntgenputket

Röntgenputket, eller röntgenrör, är ett vakuumrör som genererar röntgenstrålar för medicinsk diagnostik och industriell radiografi. Röret består av en glaskammare eller metallkammare under vakuum, samt en katod med uppvärmd filament och en anod som fungerar som mål för de accelererade elektronerna. Högspänning appliceras mellan katod och anod, vilket får elektronerna att strömma och träffa målet.

Elektronerna avges av katoden genom termisk emission och accelereras mot anoden. När de träffar målmaterialet omvandlas deras kinetiska energi till röntgenstrålar, främst som Bremsstrahlung och i mindre grad karakteristisk strålning beroende på materialet i målet. Flödet av röntgenstrålar är lågt i förhållande till den elektriska effekten, och mycket av energin omvandlas till värme som måste kylas bort.

Det finns olika konstruktioner, bland annat rör med stationär anod och rör med roterande anod. Den senare sprider värmen över en större yta och tillåter högre effekter vid bildframkallning och fluoroskopi. Rörets hölje absorberar och styr strålningen, medan ett fönster i röret och externa filter reglerar stråldosen som når patienten eller objektet. Skydd mot oavsiktlig strålning krävs, vilket ofta uppnås med särskild strålningsskärmning.

Röntgenröret uppfanns av Wilhelm Conrad Röntgen, som upptäckte röntgenstrålarna 1895. Sedan dess har röret blivit en central komponent i medicinsk bildgivning, tandradiografi och industriell radiografi. Prestanda bedöms av faktorer som anodens värmetålighet, fokusstorlek och livslängd, samt säkerhetsaspekter och standarder för kalibrering.

På grund av strålningsrisk krävs noggrann strålskyddsdesign, korrekt filtrering och regelbunden teknisk kontroll. Röret kräver effektiv kylning och säkerhetsprocedurer, inklusive ordentliga strålskyddsväggar, dosmätning och underhåll. Röret har en begränsad livslängd och byts ut när prestandan försämras eller när det inte längre uppfyller kraven.