rökexponering

Rökexponering avser inandning av rök eller förbränningsprodukter som uppkommer vid förbränning av organiska material, till exempel tobaksprodukter, ved eller andra bränslen. Begreppet används inom folkhälsa, arbetsmiljö och miljöarbete och omfattar såväl tobaksrök som sekundärrök samt rök från öppna lågor eller förbränningsprocesser i inomhus och utomhusmiljö.

En vanlig del av rökexponering är passiv eller sekundärrök, det vill säga inandning av tobaksrök när man inte själv röker. Källor till rökexponering kan vara inomhusmiljöer där någon röker, offentlig miljö med begränsad rökförbud eller arbetsplatser där arbete involverar bränslen och förbränning. Dessutom kan människor utsättas för rök från vilda bränder, vedspisar eller äldre uppvärmningssystem.

Hälsoeffekter av rökexponering är ofta allvarliga och kan påverka både andnings- och hjärt-kärlsystemet. Ökad risk för astma, bronkit, kronisk obstruktiv lungsjukdom och lungcancer har kopplats till tobaksrök, medan wildfire- och industriell rök kan bidra till luftvägsirritation, försämrad lungfunktion och kardiovaskulära hälsoeffekter. Barn, gravida och personer med astma eller andra kroniska sjukdomar är särskilt sårbara.

Mätning och reglering av rökexponering används vanligtvis genom att övervaka luftkvaliteten, exempelvis partiklar som PM2.5 och andra rökrelaterade föroreningar. Mått och riktlinjer varierar mellan länder och sammanhang, men syftar till att minimera exponering genom ventilation, rökförbud, filtrering och beteendeförändringar under höga rökperioder.