rökförbud

Rökförbud är juridiska eller administrativa regler som förbjuder rökning i vissa miljöer eller sammanhang. Syftet är att skydda allmänheten mot tobaksrökens skadliga påverkan och främja hälsa genom att minska exponeringen för tobaksrök.

Vanliga tillämpningar är rökfria byggnader och arbetsplatser, skolor, vårdinrättningar och kollektivtrafik. Många länder utökar rökförbudet till offentliga utomhusmiljöer som torg, arenor eller utomhusområden kring skolor. Andra jurisdiktioner tillåter särskilda avgränsningar i form av rökrum eller röklokaler i vissa byggnader.

Rökförbud regleras normalt genom lagar eller förordningar. I Sverige infördes generella rökförbud i offentliga inomhusmiljöer och arbetsplatser under 2000-talet; överträdelser kan leda till böter och tillsynen sköts av lokala myndigheter. I internationell kontext har EU-direktiv och många länder antagit liknande regler som en del av folkhälsopolitik.

Motiv och konsekvenser: rökförbud bidrar till minskad exponering för tobaksrök, minskad risk för rökrelaterade sjukdomar och en renare arbetsmiljö. De kan dock påverka näringsverksamhet i restaurang- och hotellbranschen och möta motstånd från rökare. Debatten handlar ofta om att väga skydd av allmänheten mot personliga friheter och valmöjligheter.

Historia: under 20:e och 21:e århundradet har rökförbud blivit vanligt i många länder, ofta i takt med ökad kunskap om hälsoriskerna och kamper mot rökning.