rättighetsvaraktighet

Rättighetsvaraktighet är ett juridiskt begrepp som beskriver hur länge en rättighet är giltig och kan göras gällande. Begreppet används i olika rättsområden, särskilt immaterialrätt, men också i kontraktsrätt och sakrätt, och omfattar både tidsbegränsade rättigheter och sådana som varar tills särskilda villkor uppfylls eller rättshandling upphör.

I immaterialrätt bestäms varaktigheten ofta av lag eller registrering. Vanliga exempel är upphovsrätt (vanligtvis upphovspersonens livstid plus ett antal år efter döden, i EU normalt 70 år p.m.a.), patent (vanligtvis 20 år från ansökningsdatum), varumärken (vanligen 10 år med möjlighet till förnyelse) och designskydd (registrerat skydd som kan förnyas upp till en fast maximal period). Oregistrerade rättigheter kan ha kortare skyddstid enligt särskilda regler.

Rättighetsvaraktighetens början kan räknas från skapande, offentliggörande eller registrering/ansökan, beroende på rättens karaktär. Skyddet upphör vid utgången av varaktigheten, genom förverkande, uppsägning, ogiltigförklaring eller annat lagstadgat skäl. Internationella avtal som Bernkonventionen och TRIPS påverkar minimiregler för varaktighet mellan länder.

Bedömningar av rättighetsvaraktighet väger ofta intressen mellan incitament för skapande och innovation å ena sidan och tillgång för allmänheten å andra sidan. Nationell lagstiftning och praxis avgör konkreta löptider och undantag.