plantpatologi

Plantpatologi är den vetenskapliga disciplinen som studerar växtsjukdomar orsakas av patogena organismer och av abiotiska faktorer. Forskningen syftar till att förstå sjukdomens uppkomst, spridning och hur den kan förebyggas och bekämpas. Växtsjukdomar påverkar jordbruk, skogsbruk och ekosystem och kan leda till betydande förluster i skörd och ekonomi.

Patogener inkluderar svampar, bakterier, virus, nematoder och oomyceter; abiotiska faktorer som torka, näringsbrist och föroreningar bidrar också till sjukdomar. Sjukdomsutvecklingen styrs av sjukdomstriangeln växt, patogen och miljö.

Metoderna inom plantpatologi omfattar symptomobservation, isolering och odling av patogener, mikroskopi samt molekylära tekniker såsom PCR och sekvensering för art- och stamidentifikation. Epidemiologiska studier och fältovervakning används för att förutsäga utbrott och stödja beslut om åtgärder. Diagnostiska tester underlättar snabb och korrekt identifiering av patogener.

Användningen av plantpatologi uppstår i praktiken genom integrerat växtskydd. Det innefattar växelbruk, sanering, rätt vatten- och näringshantering, användning av resistenta växtsorter samt kemisk bekämpning med fungicider och biologiska bekämpningsmedel. Målet är att minska skadorna, bevara miljön och säkra livsmedelsförsörjningen.

Historia: disciplinen utvecklades under 1800-talet; Anton de Bary visade samband mellan Phytophthora och potatisblight och lade därmed grunden för modern växtpatologi. Modern forskning fokuserar också på växters försvarsmekanismer och på utvecklingen av förutsägelser och riskbedömningar.