perfusionsmålinger

Perfusionsmålinger är kvantitativa bedömningar av vävnadsperfusion, dvs. blodtillförseln till kroppens vävnader samt hur väl syre och näring förs till cellerna. Målen är att uppskatta blodflödet och därmed vävnadens funktionella status. Olika metoder fångar makro- och mikroperfusion, och resultaten kan vara absoluta mått (t.ex. ml per 100 g vävnad och minut) eller relativa jämförelser mot baseline. Perfusionsmätningar används inom klinik och forskning för att övervaka cirkulation, utvärdera behandlingseffekt och styra beslut vid kirurgiska och kritiska tillstånd.

Metoderna varierar i invasivitet, upplösning och vad som mäts. Doppler-ultraljud används för att uppskatta blodflödeshastighet i större kärl, medan laser Doppler-flowmetry ger information om mikrocirkulation i hud eller slemhinnor. Laser speckle contrast imaging ger realtidskartor över vävnadsperfusion. Nära infraröd spektroskopi (NIRS) mäter vävnadens syrehalt och indirekt perfusion. Intraoperativt används indocyaningrönt (ICG) fluorescens för visuell bedömning av perfusion i vävnad och organ. Avbildningstekniker som CT-perfusion (CTP) och MR-perfusion används för organ- eller tumörperfusion; vissa metoder kräver kontrastmedel och är invasiva, andra är icke-invasiva och kan övervakas kontinuerligt.

Användningsområden omfattar kirurgisk planering och övervakning av vävnadsflöde vid hud- och rekonstruktiva ingrepp, bedömning av flaps överlevnad och transplantatperfusionsstatus. Inom neurologi används perfusionsmåling för att kartlägga ischemi vid stroke och guidas behandling. Inom onkologi används perfusion som biomarkör för tumörtillväxt och behandlingsrespons. Tolkningen kräver klinisk kontext och referensvärden; olika tekniker påverkas av artefakter, upplösning och kontrastmedelsanvändning.