blodtillförseln

Blodtillförseln är processen att leverera syre och näring till kroppens vävnader samt att avlägsna koldioxid och avfallsprodukter. Den sker genom blodcirkulationen där hjärtat fungerar som pump och blod transporteras via artärer, kapillärer och vener i det systemiska kretsloppet. Blodvolym och hjärtats pumpförmåga avgör det totala blodflödet, som fördelas mellan olika organ efter behov.

Reglering av blodtillförseln sker främst genom autoregulation i många vävnader, vilket gör att ett organ kan upprätthålla jämnt blodflöde trots variationer i blodtrycket. Vid behov ökar eller minskar arteriolernas tonus lokalt. Nervösa och hormonella mekanismer, särskilt det sympatiska nervsystemet och lokala metabola faktorer som CO2, pH och adenosin, modifierar också fördelningen av blodflödet.

Kliniskt är en tillförsel som inte räcker känd som hypoperfusion och kan leda till ischemi och vävnadsinfarkt. Orsaker inkluderar hjärt- eller kärlsjukdomar, minskat blodtryck, blodförlust eller blockeringar i blodkärlen. Kroppens försörjningsvägar kan ibland kompletteras av kollaterala blodflöden som hjälper att upprätthålla syretillförseln i nödsituationer.

Organ specifikt skiljer sig blodtillförseln. Hjärnan förlitas på cerebrala artärer och är särskilt känslig för syrefattig tillförsel; hjärtat får blod via koronarartärer; njurarna via renalartärer; levern via leverartärer och portala systemet. Övergripande är blodtillförseln central för vävnadsmetabolism och kroppens homeostas.