panikkanfall

Panikkanfall är en plötslig, ofta intensiv upplevelse av rädsla eller obehag som når sin topp inom några minuter. Under ett anfall uppträder vanligtvis flera fysiska och psykologiska symtom, vilket gör upplevelsen mycket skrämmande.

Symtom som vanligtvis förekommer inkluderar hjärtklappning eller snabb puls, svettningar, darrningar, andnöd eller känsla av att kvävas, bröstsmärta eller obehag i bröstet, illamående eller magbesvär, svindel eller svimningskänsla, känsla av kyla eller värme, domningar eller stickningar, samt derealisation eller depersonalisation. Rädsla för att förlora kontrollen eller att dö är också vanligt förekommande. Ett anfall kräver normalt minst fyra sådana symtom.

Anfallen kan vara oförutsedda eller utlöst av en specifik situation eller stressfaktor. Återkommande attacker kan leda till konstant oro för nya attacker och beteendeförändringar i vardagen, vilket i vissa fall utgör panikångest eller panikångestsyndrom.

Orsaker och riskfaktorer är multifaktoriella och inkluderar genetisk predisposition, förändringar i hjärnans rädslo‑ och stressologin, samt miljömässiga faktorer som hög stress, drog- eller koffeinbruk. Grundsjukdomar som hjärtproblem eller sköldkörtelrubbningar kan också ge liknande symtom och bör uteslutas vid första gången.

Behandling fokuserar på både akut lindring och långsiktig kontroll. Akut hantering innebär lugn miljö och tekniker för kontroll av andningen samt marköråkningar. Långsiktig behandling rekommenderar kognitiv beteendeterapi (KBT) och/eller läkemedel som SSRI/SNRI; bensodiazepiner används kortvarigt vid behov men har beroenderisk. Progonosen varierar, men många upplever färre och mindre intensiva attacker med adekvat behandling.