oppkast

Oppkast är tömning av magsäcken genom munnen, ofta åtföljd av illamående. Det är en vanlig reflex som syftar till att avlägsna magsäcksinnehåll eller främmande ämnen. Kräkningsreflexen styrs av kräkcentret i förlängda märgen och koordinerar sammandragningar i bukväggen och diafragma, samtidigt som luftvägarna temporärt stängs och övre magmunnen öppnas.

Orsakerna är breda och inkluderar infektiös gastroenterit, matförgiftning, graviditet, rörelsesjuka och migrän, samt läkemedelsbiverkningar som cytostatika eller opioider. Metaboliska störningar som ketoacidos eller uremi, centrala nervsystemets sjukdomar och mekaniska hinder i mag-tarmkanalen kan också orsaka uppkast. Hos små barn är virala infektioner vanliga orsaker.

Symtom och tecken: illamående följs ofta av uppkast. Rödflaggor inkluderar uppkast blod eller svart avföring, svår buksmärta, hög feber, tecken på uttorkning eller neurologisk påverkan.

Komplikationer: uttorkning och elektrolytstörningar, särskilt hos barn och äldre; risk för aspiration och, vid långvariga uppkastningar, Mallory-Weiss-sår.

Diagnos och behandling: diagnosen baseras på klinisk bild och misstänkt bakomliggande orsak. Vid behov används laboratorieprov och bilddiagnostik. Behandling fokuserar på att återställa vätskebalansen och behandla underliggande tillstånd. Antiemetika som ondansetron, metoklopramid eller prochlorperazin används för att lindra symtom. Vid graviditet används ofta pyridoxin (vitamin B6) i kombination med doxylamin.

Förebyggande inkluderar att undvika kända triggers, god vätskebalans vid sjukdom och god hygien vid gastroenterit.