nätverksfunktionsvirtualisering

En nätverksfunktion är en komponent eller programvara som utför bearbetning av nätverkstrafik och därmed möjliggör anpassad kommunikation i ett nätverk. Traditionellt har nätverksfunktioner varit fast inbäddade i dedikerade hårdvarukomponenter såsom routrar, switchar, brandväggar och NAT-enheter. Med utvecklingen av nätverksfunktionvirtualisering (NFV) kan dessa funktioner däremot köras som mjukvara på standardservrar eller i molnmiljöer, vilket kallas containeriserade nätverksfunktioner (CNF).

Dessa funktioner kan kopplas samman i tjänstfunktionkedjor (service function chaining, SFC) som definierar i vilken ordning trafiken passerar genom de olika funktionerna. SFC möjliggör flexibla och anpassningsbara nätverksarkitekturer där affärstjänster byggs upp av flera nätverksfunktioner som kan förflyttas mellan olika infrastrukturer utan att trafiken behöver lämna mjukvaru- eller virtualiserade miljöer.

Standarder och arkitektur: ETSI:s nätverksfunktionsgrupp (NFV ISG) beskriver hur nätverksfunktioner placeras i virtuell infrastruktur och hur livscykler hanteras genom organisationens manövrering och orkestrering (MANO). Övriga aktörer som Open Networking Foundation (ONF) och IETF bidrar med protokoll och gränssnitt för kommunikation mellan funktioner och för kontroll av nätverkets resurser.

Användningsområden inkluderar brandväggar, NAT, lastbalanserare, VPN-gateways och djupinspektion (DPI). I moderna nätverk, särskilt inom 5G och cloud-native miljöer, används nätverksfunktioner för att uppnå större flexibilitet, snabbare innovation och bättre skalbarhet. Framtiden för nätverksfunktioner präglas av ökad automatisering, standardisering och integration med container- och orkestreringsplattformar som Kubernetes.