nätverkstrafik

Nätverkstrafik är den data som överförs över ett datornätverk mellan avsändare och mottagare i form av paketerad information. Trafiken uppstår när enhet kommunicerar med en annan över olika nätverkslager, vanligtvis med IP-paket som färdas genom nätverksenheter som routrar och switchar. Trafiken speglar vilka tjänster som används och hur mycket resurser som krävs för att leverera data.

Vanliga trafiktyper är unicast, multicast och broadcast. Unicast riktar sig till en enskild mottagare, multicast till en grupp och broadcast når alla enheter i ett lokalt nätverk. Typiska exempel på nätverkstjänster är webbsurfning, e-post, filöverföring och strömning av video eller ljud samt realtidskommunikation som VoIP.

För mätning och analys mäter nätverksförvaltning trafiken i termer av flöden och prestanda. Vanliga mått är bandbredd, latency, jitter och paketförlust. Vanliga verktyg inkluderar NetFlow och sFlow, SNMP och övervakningssystem. Trafikens sammansättning kan beskrivas i samtidiga anslutningar och olika överföringsströmmar. Protokollnivåer som TCP och UDP påverkar hur trafiken uppför sig i nätverket.

Hantering och optimering av nätverkstrafik omfattar tekniker som Quality of Service, trafikformning och trafikpolicyer. Genom välavvägda policyer kan vissa tjänster prioriteras eller begränsas. Lastbalansering och optimering av routingvägar bidrar till jämnare prestanda, medan caching och innehållsleveransnätverk kan minska belastningen på kärnnätet.

Säkerhet och risker i nätverkstrafik innefattar hot som avsiktliga flaskhalsar, DDoS-attacker och försök till avlyssning eller manipulation av data. Användning av kryptering, VPN-tunnlar och övervakning av trafikmönster bidrar till integritet och konfidentialitet, samtidigt som det stödjer upptäckt av missbruk och intrång.