trafikmönster

Trafikmönster beskriver hur människor och varor rör sig genom ett transportsystem över tid och rum. Begreppet omfattar biltrafik, gång- och cykeltrafik samt kollektivtrafik och avser hur trafikanterna fördelar sig över vägnätet, hur snabbt de färdas och vilka sträckor och tider som dominerar.

Huvudfaktorer som formar trafikmönster är urban form och bebyggelsestruktur, blandning av bostäder, arbetsplatser och handel, vägnätets utformning samt tillgång till kollektivtrafik. Väder, säsong och särskilda händelser kan också påverka. Typiska variationer inkluderar diurnala mönster (dag- och kvällstider), veckovariationer (vardag jämfört med helg) samt säsongsbetonade förändringar som semestrar och skolaktiviteter.

Exempel på mönster är att pendlingstrafik koncentreras mot centrala delar under rusningstimmarna, att biltrafiken ökar i fritidsområden på helger, och att gång- och cykeltrafik ökar i närheten av skolor och kommersiella områden. Bottlenecks uppstår där efterfrågan överstiger kapaciteten; åtgärder som signalprioritering, kapacitetsförbättringar och anpassad trafikstyrning kan bidra till att mildra köer och jämna ut flödet.

Data och analys: trafikdata samlas in genom trafikräkningar, kameror, vägtrafiksensorer samt GPS- och mobildata. Inom trafikflödestekniken används begrepp som det grundläggande diagrammet, som beskriver sambanden mellan flöde, täthet och hastighet. Modeller används för att simulera och förutsäga trafikmönster och att planera åtgärder.

Användning: kunskap om trafikmönster används inom stadsplanering, väg- och kollektivtrafikdesign, signalprogrammering, incidenthantering och miljöarbete för att minska köer, utsläpp och restid samt förbättra tillgänglighet och säkerhet.