näringstillståndet

Næringstillståndet, eller näringsstatus, refererar till hur kroppens näringsnivåer och energibalans fungerar i ett givet ögonblick. Det beskriver balansen mellan näringsintag och kroppens behov samt hur detta påverkar funktioner som tillväxt, arbetsförmåga och hälsa. Näringstillståndet kan indikera både undernäring och övernäring samt brister i micronäringsämnen.

Bedömning av näringstillståndet görs med flera olika metoder. Antrpometri inkluderar vikt, längd, BMI och tillväxtmått som vikt-for-längd eller längd-for-ålder, ofta jämförda med standarder. Biokemiska markörer som Hb, ferritin, vitamin D, jod-status och andra mikronäringsvärden används för att identifiera brister. Klinisk bedömning letar efter tecken på brister eller sjukdomsrelaterade effekter. Kost- och intagsbedömning uppmärksammar energinivåer och näringssammansättning via exempelvis 24-timmars kostregistrering eller kostanamnes. Vid barn används tillväxtkurvor och WHO-standarder för att upptäcka avvikelser.

Betydelsen av ett effektivt näringstillstånd är stor för både kortsiktig och långsiktig hälsa. Undernäring ökar risken för infektioner, för tidig död och längre återhämtning, medan övervikt och fettvägsökning ökar risken för kroniska sjukdomar som hjärt-kärlsjukdomar och diabetes. Mikronäringsbrister kan påverka kognitiv utveckling, produktivitet och funktionsförmåga.

Hantera näringstillståndet innebär ofta åtgärder som förbättrat näringstillgång, kostråd, kosttillskott eller fortifiering, behandling av underliggande medicinska tillstånd och rehabilitering vid behov. Inom vård och hälsoarbete följs näringstillståndet regelbundet genom näringsbedömningar och vårdplaner, samtidigt som folkhälsostrategier fokuserar på förebyggande åtgärder och näringstillförsel i befolkningen.