näringsbas

En näringsbas är ett begrepp som används inom flera biologiska sammanhang och beskriver de resurser som tillför näring eller energi till ett system. Inom mikrobiologi och cellodling används oftast termen för den basal- eller näringsbaserade mediet som krävs för att odla organismer. En sådan näringsbas ger källor till kol och kväve, mineraler, spårämnen och ibland vitaminer, samt en buffert som upprätthåller lämpligt pH. Mediet kan vara flytande eller fast (till exempel i form av agar). Vid kravfyllda organismer kan ytterligare tillägg ges, och man skiljer ofta mellan basala näringsbaser (basal medium) och näringsrika eller berikade varianter.

Inom ekologi och jordvetenskap används termen för att beskriva den resursbas som möjliggör produktion och näring i ett ekosystem. Den består av tillgängliga näringsämnen i jord, vatten och organiskt material, särskilt huvudnäringsämnen som kväve, fosfor och kalium samt spårämnen. Producenter som växter och alger utgör ofta basen i näringskedjan och omvandlar energi, oftast solenergi, till biomassa, medan nedbrytare återför näringsämnen. Förändringar i näringsbasen påverkar produktivitet, struktur och funktion i ekosystemet.

Generellt kan man säga att näringsbasen är den uppsättning av näringsämnen och energikällor som står till buds för ett biologiskt system, och som därigenom styr dess tillväxt och funktion. I labb- och fältkontekster är den viktig att känna till för att förstå odling, näringstillgång och ekosystemets flöden.