närhetssökande

Närmhetssökande beskriver i allmänhet en person som har ett starkt behov av att etablera och upprätthålla närhet till andra – fysiskt, känslomässigt eller socialt. Ordet är en sammansättning av närhet och sökande och används inom psykologi, sociologi och vardagligt språk för att beskriva beteenden som söker regelbunden kontakt, bekräftelse och delat utrymme.

I psykologin kan närhetssökande kopplas till anknytningsteori. Personer med ett starkt behov av närhet kan föredra regelbunden kommunikation, snabb respons och att undvika långvarig separation. I vissa sammanhang associeras det med en orolig anknytningsstil, även om termen inte är en formell diagnos.

På samhälls- och urban nivå kan närhetssökande beteende påverka gruppdynamik och trivslen i kompakta miljöer; preferenser för sociala aktiviteter, boende i tätt befolkade områden och tillgång till offentliga rum.

I digitala sammanhang kan närhetssökande tendenser yttra sig som önskan om omedelbar återkoppling, frekvent meddelandeutbyte och kontinuerlig uppkoppling. Detta kan främja socialt stöd men också lägga press på andra och sudda ut gränserna.

Fördelar kan vara starka sociala nätverk, empati och gemenskapskänsla. Nackdelar kan vara beroende, gränsdragningssvårigheter eller ökad stress när närhet inte kan upprätthållas.

Se även: anknytningsteori, behov av tillhörighet, social närhet, människovänlig design.