nyanskaffningar

Nyanskaffningar är ett begrepp som används för att beskriva nya köp eller anskaffningar av föremål, tjänster eller digitala resurser till en organisation eller samling. Begreppet används främst inom bibliotek, museer, arkiv och andra kulturarvsinstitutioner, men förekommer också i näringsliv och offentlig förvaltning. Huvudsyftet är att stärka samlingens aktualitet, bredd eller bevarande, samt att ersätta föråldrat eller skadat material.

Processen för nyanskaffningar innefattar ofta behovsanalys, urval, ansökan om medel, upphandling eller köp, och registrering i verksamhetens katalog- eller inventariesystem. För digitalt material kan licensiering och åtkomstvillkor vara centrala delar av processen. Dokumentation kring källa, rättigheter, pris och leveransinformation bevaras som en del av upphandlings- och uppföljningsprocessen.

Policy och ansvar: många organisationer har en anskaffningspolicy som reglerar urvalskriterier, etik, upphovsrätt, kostnadsramar och hur nya föremål integreras i samlingar. Roller kan innefatta samlingsansvarig, fackbibliotekarie eller samlingsförvaltare, ekonomiansvarig och eventuella kommittéer.

Inom bibliotek och museer används nyanskaffningar ofta för att spegla användarbeteenden, forskningsbehov eller bevarandeprioriteringar, medan företag kan använda termen för att beskriva införskaffning av utrustning, mjukvara eller tjänster. Kopplingen till anskaffning och upphandling är central.

Historik: termen har använts i svenska kulturarvs- och bibliotekssammanhang sedan 1800-talet.