licensiering

Licensiering är ett avtal där en ägare av en immateriell rättighet (licensgivaren) ger en annan part rätt att använda rättigheten under avtalade villkor. Licenstagaren betalar vanligtvis en avgift eller royalties och får tillgång till exempelvis patent, varumärke, upphovsrätt eller affärshemligheter. Licensavtal kan vara exklusiva, icke-exklusiva eller enskild licens och kan begränsas till fält av användning, geografiskt område eller en bestämd tidsperiod.

Licensiering omfattar främst immateriella rättigheter (IP-licenser) som patent, varumärken, upphovsrätt och affärshemligheter, men kan även omfatta know-how, programvara och distributionsrätt. Öppna licenser som Creative Commons eller GNU GPL är exempel på hur offentliga rättigheter kan delas med specifika villkor.

Vanliga villkor i licensavtal är territoriell räckvidd, användningsområde, exklusivitet, giltighetstid och möjligheten till sublicensiering. Betalningar kan vara engångsavgifter eller fortlöpande royalties. Avtalet kan kräva kvalitetskontroller, rapportering av försäljning, revisionsrätt och sekretess. Vid uppsägning upphör licensen enligt överenskommelse eller enligt avtalsregler.

Juridiskt regleras licensiering av kontraktsrätt och immaterialrättslagstiftning samt konkurrensregelverk. Licensavtal kan kräva registrering av vissa rättigheter (t.ex. varumärke eller patent) eller överenskomna åtgärder vid exportkontroll och tvister löses normalt genom skiljeförfarande eller domstol.

Syftet med licensiering är att möjliggöra kommersiell användning av en rättighet utan att överföra äganderätt, samtidigt som upphovsrättsinnehavaren bibehåller kontroll och intäkter. För licenstagaren innebär licensiering snabbare marknadstillträde och riskdelning. Fallgropar inkluderar otydliga villkor, otillbörlig exklusivitet och bristande efterlevnad.