njurskador

Njurskador är ett samlingsbegrepp för skador som påverkar njurarnas förmåga att filtrera blodet och upprätthålla vätskebalans och elektrolytbalans. De kan delas in i akuta njurskador (AKI) och kroniska njurskador (CKD).

Orsakerna är många och kan beskrivas som prerenala orsaker (nedsatt blodtillförsel till njurarna, till exempel vid uttorkning eller kraftigt blodtrycksfall), intrinsikala njurskador (såsom glomerulonefrit, nefrotoxiska läkemedel eller infektioner) samt postrenala orsaker (urinförhindrande hinder som njursten eller prostataförstoring). Läkemedel som NSAID och vissa antibiotika samt kontrastmedel vid bilddiagnostik kan vara nefrotoxiska.

Symptom varierar. AKI kan visa plötslig minskning av urinmängd, svullnad, trötthet och förvirring; CKD utvecklas ofta långsamt och kan vara symtomlös under längre tid eller ge trötthet, vätskeretention, högt blodtryck och förändrad urinmärk.

Diagnos baseras på blodprover (kreatinin och uppskattad glomerulär filtrationshastighet, eGFR) samt urinprover (proteinuri, hematuri). Bilddiagnostik som ultraljud eller CT kan visa strukturförändringar, och njurbiopsi kan övervägas i vissa fall.

Behandling riktas mot orsaken och njurarnas funktion. Det kan innefatta rätt vätsketillförsel, korrigering av elektrolyt- och syrubalans, behandling av underliggande sjukdomar samt skydd av njurarna genom att undvika nefrotoxiska läkemedel. Vid allvarlig AKI eller CKD kan dialys eller njurtransplantation bli nödvändigt.

Förebyggande åtgärder inkluderar god vätskebalans, kontroll av blodtryck och blodsocker, försiktighet med nefrotoxiska läkemedel och vid behov användning av kontrastmedel med skyddande åtgärder. Prognosen varierar; AKI är ofta återhämtbart medan CKD ofta är långvarig och kan progressiva.