målsettingen

Målsettingen är processen att definiera tydliga, specifika mål som fungerar som vägledning för handlingar, prioriteringar och bedömningar av framsteg. Genom målsettingen försöker man översätta övergripande visioner till konkret, handlingsbar planering på olika nivåer i en organisation eller i individuella sammanhang.

Historiskt har målsetting varit centralt i ledningsfilosofier som Management by Objectives (MBO), populariserat av Peter Drucker i mitten av 1950-talet. Inom psykologin utvecklades målsettingsteorin av Locke och Latham, som betonade hur svåra men uppnåeliga mål, feedback och engagemang ökar prestation och motivation.

En effektiv målsetting följer ofta principer som SMART-kriterierna: specifika, mätbara, uppnåeliga, relevanta och tidsbundna mål. Processen innefattar att sätta mål på organisatorisk nivå samt bryta ned dem till realistiska delmål för team och individer, översätta mål till handlingsplaner, följa upp regelbundet och justera vid behov.

Användningen av målsetting är vanlig inom näringsliv, offentlig sektor, utbildning och idrott, där den underlättar resursprioritering, förbättrar ansvarstagande och ger en referensram för utvärdering av resultat.

Mot kritik pekar ofta på att en alltför stark betoning på mätbara mål kan leda till kortsiktighet, mål-gaming och bristande fokus på kvalitativa eller långsiktiga värden. Viktig balans krävs mellan kvantitativa mål och de kvalitativa aspekterna av arbete och utveckling.