ansvarstagande

Ansvarstagande är handlingen att acceptera och bära ansvaret för sina handlingar, beslut och deras konsekvenser. Begreppet används i både privata, offentliga och ideella sammanhang och innefattar såväl etisk som juridisk dimension. Det innebär att tydligt erkänna när något har gått fel och att vidta åtgärder för att rätta till, förebygga upprepning och kommunicera öppet om ansvarsfördelning.

Inom ledning och styrning är ansvarstagande centralt för legitimitet och förtroende. Ledare och medarbetare uppmuntras att ta ansvar för resultat, följa upp mål och redovisa avvikelser. I offentlig sektor är ansvarstagande kopplat till ansvarsskyldighet och till kraven på öppenhet och rapportering till medborgare och politisk beslutande församling.

Praktiskt kan ansvarstagande främjas genom tydliga roller och mandat, användning av ansvarsfördelningsverktyg (som RACI), regelbunden uppföljning, intern och extern revisionskontroll, etik- och uppförandekoder samt utbildning i risk- och krishantering. En sund kultur uppmuntrar att vända sig uppåt i organisationen vid misslyckanden och att dokumentera beslut och lärdomar.

En utmaning är att balansera ansvarstagande med kollektiva beslut och att undvika blameskultur eller undvikande. Ansvarstagande hänger nära begreppen ansvar (plikt och skyldighet) och ansvarsskyldighet (rätten att hållas till svars). I praktiken innebär det både att vara redovisbar och att skapa förutsättningar för att lära av misstag.