människoläsbar

Människoläsbarhet är ett begrepp som beskriver hur enkelt ett innehåll kan förstås av människor. Begreppet används inom kommunikation, användarupplevelse och teknisk dokumentation för att markera att materialet är tillgängligt för en bred publik och att det minskar kognitiv belastning. Människoläsbart innehåll kännetecknas av tydlighet och en logisk struktur och står i kontrast till maskinläsbarhet, där fokus ligger på dataformat och maskinprocesser.

Principer för människoläsbarhet inkluderar användning av enkelt språk, korta meningar, vanligt förekommande ord och aktiv form. Texten bör organiseras med tydliga rubriker, avsnitt och gärna punktlistor där det passar. Typografi och layout spelar också roll: hög kontrast, ett lättläst typsnitt och tillräcklig blankrad ger bättre läsbarhet. Det är viktigt att undvika onödig jargong och att förklara facktermer när de används. Materialet bör anpassas till målgruppen, exempelvis nyanlända, personer med läs- eller språksvårigheter eller andra som behöver särskild avläsning.

Mätningar av människoläsbarhet används ofta i svenska sammanhang genom läsbarhetsindex som LIX, som tar hänsyn till medellängden på meningar och andelen längre ord. Internationella mått som Flesch Reading Ease förekommer också. För digitalt innehåll gäller WCAG:s tillgänglighetsriktlinjer, som betonar tydlig navigering, bildbeskrivningar och korrekt struktur i koden så att innehållet är tillgängligt för personer med olika funktionsnedsättningar.

Betydelse: Att sträva efter människoläsbarhet ökar förståelsen, minskar missförstånd och främjar inkluderande kommunikation i offentliga, utbildningsrelaterade och företagsmiljöer. Framgångsrik tillämpning kräver målgruppsanpassning, tydligt syfte och kontinuerlig utvärdering.