multimediamodellen

Multimediamodellen är en teoretisk ram som används för att analysera hur olika medier samverkar när information presenteras för användare. Den används inom utbildningsdesign, informationsarkitektur och medieproduktion för att förstå hur text, bilder, ljud och video tillsammans påverkar förståelse, minne och engagemang. Grunden i modellen är att människor bearbetar information via separata visuella och auditiva kanaler och att arbetsminnet har begränsad kapacitet. Genom att utforma material så att olika medier kompletterar varandra kan man öka förståelsen och minska kognitiv belastning.

Kärnan i multimediamodellen är hur medierna samspelar och hur inlärning aktiveras. Text och bild kan ge olika intryck som förstärker varandra, medan ljud och animationer kan stödja en tidsmässig eller rumslig koppling till den presenterade informationen. Materialets struktur, ordningsföljd och anpassning till användarens förkunskaper är centrala faktorer. Designen betonar tydlig koppling mellan presentation och mål, samt hur olika element bör placeras och tidsmässigt synkroniseras.

Designprinciper som ofta kopplas till multimediamodellen inkluderar koherens (undvik onödiga element), signalering (framhäva viktig information), redundans (undvik duplicering som inte tillför något), rumslig och tidsmässig närhet, segmentering av innehåll och möjligheter till förkunskaper. Tillgänglighet och användarvänlighet är också viktiga överväganden.

Användningsområden är bland annat kursplaner, e-lärande, informationsbudskap och webbgränssnitt. Modellen ses som en allmän riktlinje snarare än en exakt beskrivning, och kritik finns om att den kan vara förenklad och att kontext och individuella skillnader spelar stor roll. Den relateras till kognitiv belastningsteori och särskilt till teorier om multimedialt lärande.